Kvarteret Kokboken

Det är med tårar i ögonen som Fredik och Greger nu säljer sin trogna arbetshäst på grund av brist på tid. Det kan vara årets största kap. Köp den och ditt liv kommer bli lite mer värt att leva.

Läs mer: http://www.blocket.se/stockholm/Volvo_240_GL__Retro_37176472.htm?ca=11&w=1&last=1

David började redan i unga år (under 30) att experimentera med att stänga in bröd och fukt (ibland bara fuktigt bröd) i plastpåsar.

 

Han upptäckte redan då att brödet efter några dagar ändra både färg, lukt och konsistens, något som fascinerade och inspirerade honom till att fortsätta experimentera med olika sorters bröd.

 

Vid enstaka tillfällen har han ätit brödet, då med exempelvis ost och smör.
Flera gånger har han uttalat sig att brödet smakar bättre utan mögel.

 

”-Det är inte okej att äta mögligt bröd!”

 

Det är alltså inte smakupplevelsen som driver honom till att fortsätta.

 

Eller? Är det det så att brödet måste lagras som ost för att få rätt mögelsmak?
Ofta gömmer David brödet långt bak i brödhyllan, gärna bakom några påsar färskare bröd.

 

Sedan väntar han, ibland veckor ibland månader. Aldrig år, det tålamodet har inte ens David.

 

Vid flera tillfällen har jag sett honom kasta en flera veckor gammal odling, uppenbarligen har han upprepade gånger misslyckats framställa ett välsmakande mögligt bröd.

 

Är det kanske år av väntan på mögligt bröd som behövs för att få det att smaka bra?

 

Jag har heller aldrig sett honom njuta av doften då han sticker näsan i påsen och insveper de gröna sporerna.
Han har heller aldrig fastnat för något annat rus än det rus snus och alkohol tillför.
Vilket kanske inte utesluter men motsäger teorin om att han försöker tillverka en ny organisk drog.

 

Är det då en ludna ytan som driver honom till att aldrig sluta odla mögligt bröd?

 

Vad vet jag?

 

Det hemliga receptet är i alla fall:

-Bröd (vilket som helst)
-Fukt T.ex Vatten ( Finns lite här och var. I luften, i kranen, i brödet )

 

Gör så här.

 

Låt brödet bli varmt, exempelvis i solen eller om du har bråttom i micron.
Stoppa in brödet medan det varmt i en plastpåse och förslut den.
Lägg påsen på en rumstempererad plats. Vänta ett par dagar.

 

David inväntar den perfekta smaken, lukten, konsistensen.

 

Lycka till!

När vissa i kollektivet tillbringade fredagskvällen på upp-näsa-fest i pappa-betalar-land valde andra att lira lite texas hold'em hemma i verkligeheten. Och spelar man poker så klär man sig därefter. 


Perra har belägrat Ævars marker. Själv har han belägrat en mustig mustasch dagen till ära.


Några ögonblick innan Per Edvard bestämde sig för att åka till Danderyd efter en heads up med mannen i gubbkeps.


Gustav visar att även han har tio fingrar.


Småtrevligt spel men ingen skrattfest.

Det händer att kollektivet ibland tar sig utanför tegelväggarna och sportar. Inte ofta. Men dock. I går var en sån dag. Perra och Gurra anslöt och så vips blev det en timme badminton på söder. Det var inte vackert, men mycket rafflande.


Laget lagom. Taggade förstås. Gustav: "Jag har inte lirat badminton sedan muren föll"


Efter-match-häng. Perra: "Bollen var ute!". David: "Bollen var inne!". O.s.v.


Klart man måste spexa till det lite när allvaret är över. Fniss.


Till synes bitter. Och då vann han ändå.


Alla har vi våra favvoslag.

Joråsåatt, Stella gled förbi 49:an idag. Med sig hade hon morsan Karlsson och nykläckta syrran Bonnie. Hon var läbbigt sugen på en stekt med bröd. Stella alltså. Bonnie slaggade.
– Det kirrar vi! sa Fredrik och langade upp stekpannan.
Sagt och gjort. Två med ketschup moffade Stella i sig utan problem. Morsan likaså. Och hon unnade sig Johnny's senap också. Bonnie moffade basföda. Fredrik åt chorizo och David åt bara en smal korv utan skinn. Ynkligt.
– Det är ju inte Lithells, försökte han skylla på.
Sen kikades det på kvalitéts-tv innan Greggan och Perra smög förbi. Då blev det full fart förstås. Sen blev Stella trött. Då kom farsan Frallan. Då blev Stella pigg igen. Sen drog gänget.
– Hälsa! tjoade Stella när hon gick.
Så vi hälsar från Stella.


Ingen moffar en stekt med bröd som Stella. Det är en av anledningarna till att hon är kollektivets favvotjej.


"Fingerkrok?", undrade Fredrik. Nä, Bonnie slaggade istället. Hon gillar det. Precis som Fredrik.


Det gäller att hålla stilen liksom. Stella knows how to.

Hela veckan har David gått och varit missnöjd med sin frisyr.
Igår lyckades han övertala Greger att puttsa till honom.


Bedrövad såväl över den vildvuxna frisyren som den anskrämliga hållningen.


Jublande glad över att äntligen få bli friserad av favvo-frisören.


Skeptisk.


En bedjande agnostiker.


Work in progress.


Lockarna föll och landade på skinnet.


Snart klart då...


och så efter.

Jag måste köpa ny optik, kom med bud!
[email protected]

Först till kvarn!

Amatörbloggaren har inte skrivit på ett tag och deras 5 läsare börjar undra vad var det egentligen som hände med bloggen?

Jag ska berätta istället för att gå och lägga mig, vilket jag borde!

Vi har studerat vilken låt som passar bäst SL-sträckan mellan Abrahamsberg(hemmet) och Fridhemsplan(biljardhallen).
Jag kan stolt presentera låten Spitting Venom med gruppen Modest Mouse (så klart) som den absolut bästa låten att lyssna på om du bara får välja en låt under resan.

Om du kliver på tuben i Aba och sedan sätter på låten ungefär när dörrarna stängs så kommer den att sluta ungefär när dörrarna öppnas vid Fridhemsplan. Det funkar även lika bra åt andra hållet!

Prova; Modest Mouse – Spitting Venom

En gejser, flera gejsrar?


Rekordelig gejser.


Turistattraktion no.2.


Fryst valbiff.


Genväg.


Guðjón Bjarni Snæland


AEvar visar vägen.


Rekordelig relax.


.


AEvars gata, 31 Dec 2010


Reykjavik

Redan förra året stakade jag och Greger ut en utomordentligt fin väg till en kommande slangbacke.
Eftersom vi själva spenderade slutet av året utomlands spred vi budskapet om stigen och pekade ut den för David.
Han skulle ju ändå vara hemma resten av året och även ha gott om tid att bygg på vårat projekt.
David lovade att tänka på saken, men inte äns det har han gjort.

Så i helgen uppmanar jag alla att ta med hink, spade, korv, öl, skyffel, sprit eller vad som helst som kan bidra till att slangbacken byggs.

Var? På baksidan av rörläggarvägen 47-49.
När! Nu på Lördag.

Kom, det blir kul!

Fredrik

I ett land inte sð lðngt bort, dær dagsljuset varar ungefær lika lðnge som en an förlængd version av sagan om ringen.
Dær bokstæver som å och ä mðste klistras in, dær ett sexpack öl förpackas med den klassiska plasten som svenska fiskar fastnar i. Dær coca-cola fortfarande sæljs i 50 centiliters burkar och dær vulkaner fuckar upp flygtrafiken.

Just dær kan man æta val.

Dð vi besköker landet offseason, fðr vi nöja oss med fryst valbiff, rökt val och gravad val.

I min menings, om vi rankar smaken efter vilken val som knullade mest i munnen sð kommer den gravade valen först straxt innan den stekta frysta. Den rökta missade och træffade snarare næsan, den læmnade en trðkig eftersmak som pðminnde om en annan islændsk specialitet. Det vill sæja rutten haj som kortfattat smakar amoniak.

Fryst stekt val pðminner om en nðgot tyngre biff och att beskriva smaken ær inget jag tænker sætta ord pð, det bör helt enkelt upplevas. Det samma gæller den gravade, öppna valtullarna!

Och som svar pð gðrdagens teaser, vad hænder 10 minuter senare?
(Nu visar Ævar hur man ställe om tagentbordet till Svenska)

Gaui, mannen till vänster råkar på grund av bristfälligt sikte träffa Ævar i munnen med en skvätt kiss.

Så här tror jag att det gick till;

Gaui: -Om du inte springer upp för backen och rundar den där stenen, kissar jag dig på magen!
Ævar: -Nej!

To be continued, tomorrow the full story will come... Stay tuned.