En berusande stad
(Vi ber på förhand om ursäkt för att typsnittet varierar i inlägget. Blogg.se lever sitt eget liv. Smärtsamt för en skrivande människa som undertecknad)
Alltså, ni vet det här med att det inte alltid blir som planerat.
Det blev ingen natt i Vernon, som vi antog i senaste inlägget. Vi tog förvisso en öl på ett sympatiskt hak och följde via wifi hur Degerfors IF knep tre nya poäng. Därefter gick vi även segerrusiga (i alla fall David) vidare för att beta av en mindre krogrunda. Problemet var bara det att det inte fanns några andra sympatiska krogar öppna. Endast presumtiva alkishak. Så det blev bara en öl.
Istället gjorde vi byn. Spatserade runt i kvarteren som var som hämtade ur Asterix och Obelix. Ruffiga sneda hus med träluckor och sargade fasader. Riktigt häftig arkitektur. Det var dock det enda som var riktigt häftigt med staden som framåt kvällningen mest bestod av hormonstinna ungdomar, tandlösa damer och välfyllda snabbmatsrestauranger. Så när Fredrik kände sig körduglig åkte vi. Mot Paris. Klockan hade då hunnit bli 23.
Fina kvarter i Vernon.
Efter att ha köpt en flaska Monster Energy och en Lindt mjölkchoklad (extra fin) rullade vi så in i mörkret mot den förtrollade staden. Med Degerfors rödvita vimpel majestätiskt vajande i framrutan. Mot nya segrar.
Klockan hade passerat midnatt när vi fångades av det första strålkastarljuset. Vi kände oss för ett ögonblick som pågen från Rosengård på väg in på Parc de Prince. Vi hade inte hunnit in i Paris men vi var redan med på Eiffeltornets radar. Som stadens beskyddare står det där mitt i Paris upplyst efter mörkrets infall och spanar över ägorna. När klockan slår ett gör det en glimrande avslutning innan den lämnar Parisarna själva i natten.
Vi rullade in i den mytomspunna staden med stora bondpojksögon. Fredrik hade redan tidigt på resan ner mot Frankrike sett fram emot den här stunden.
”Att köra i Paris ska tydligen vara någonting alldeles extraordinärt”
Tio minuter in på åkturen i staden fick Fredrik ett smakprov.
”Det var ju RÖÖÖTT!!”
Rösten tillhör en polis och språket är naturligtvis franska. Den unga konstapeln med rakad hjässa hänger ut genom fönstret och viftar upprört med armen mot Fredrik som sitter med nedvevad sidoruta och något generat anlete en meter bort.
”Pardån”
På klanderfri sörmländsk franska ber unge herr Hagström om ursäkt. Upprinnelsen var att Fredrik tog en rövare vid gult ljus och gasade sig till en position som blockerade vägen för polisbilen som genast gick upp i fransk tutfalsett. Någon mer reprimand än avhyvlingern blev det dock inte. Men innan dess han Fredrik se sitt liv passera revy.
Lagom när Eiffeltornet hade avklarat sin slutshow hade vi parkerat på Avenue Général Détrie som ligger fem minuters gångväg från tornet. En briljant plats där vi kunde stå gratis i två nätter. Utpumpade av en nattlig körning, intryck och polisreprimand somnade vi ovaggade till bruset av ett Paris som aldrig riktigt går och lägger sig.
Två män och ett torn.
Dagen som följde är värd mer än ett blogginlägg i sig. Paris är en makalös stad. Det är inte svårt att förstå bilden av staden som ett Mekka för konstnärer och författare. Inspirationen liksom ligger i luften och väntar på att insupas bara man är medveten nog att ta ett djupt andetag. Arkitekturen, fiken, restaurangerna, pulsen, dofterna och människorna. Parisarna består av galanta damer och rakryggade herrar som skrider fram. Allt sammantaget gör Paris till en plats som är innerligt lätt att förälska sig i. Vi föll pladask.
Vi vaknade upp till ett soligt och sprudlande Paris. Vi inledde dagen med en baguette- och ostfrukost vid Siene. Sedan började vi insupa. Vi tog igen för all den orörlighet som hade präglat resan så långt genom att under sex-sju timmar i stort sett gå oavbrutet. Eiffeltornet hade vi praktiskt taget som sängkamrat, så det var avverkat. Vi betade även av Notre Dame, en ståtlig pjäs som dock tappar lite av sin charm i myllret och kommersen likt många andra hypade turistattraktioner. I övrigt gick vi planlöst och lät sinnena löpa fritt. Vi berusade oss av stämningen, känslan och en flaska Château Mazails från 2010 (närmare 45 bagis) i en liten lummig park vid Rue des Ecoles. Vi var inte de enda som drack vin i den parken, eller sov. Där kände vi oss hemma.
En god flaska vin i en park.
Det är ju semester, så att säga.
Vi köpte även en varsin öl i en kvartersbutik som ägdes av en äldre vietnamesisk kvinna. Hon gav oss, innan köpet, en femton minuter lång utläggning om varför hon inte dricker alkohol. På en engelska som inte är av den här världen. I korta drag, av det vi förstod, så prövade hon något typ av risvin i smyg av sin far när hon var nio år. Då gick det käpprätt åt helvete. Det innebar en helvetes magont och dropp. Sedan dess har hon enbart prövat tre centiliter Bacardi Ice en gång. Det gick bättre. Hennes man och hennes son dricker dock, det tycker hon inte alls om. Dessutom drack hennes sons flickvän så hon tuppade av en gång, men det var på grund av någon medicin hon åt. För övrigt stänger kvinnan butiken så fort hennes man inte är i närheten, så mycket trivs hon tydligen med jobbet. Dessutom har hon en hund som morrar åt skumma typer, den morrade således inte åt oss. Vi köpte våra två öl, fick med en varsin platsmugg och tackade kvinnan för hennes historia. Vad hon avslutningsvis sa vet vi inte riktigt, men vi älskar henne så klart.
Lite smått salongsberusade svansade vi något senare ut för att unna oss en god bit mat i Pariskvällen. Det hör ju liksom till. Efter det hände en massa skoj ända fram till småtimmarna minsann. Men det får ni läsa om i nästa inlägg. Nu har vi inte tid för er mer. Nu ska vi slentrianskeda.
Kadedralen Notre Dame.
Snabblistan:
- Saker som borde införskaffats: Ett par skor till Fredrik. Han glömde sina. Nu ser hans fötter ut som två oljeskadade svanar.
- Liknelserna: Fredrik har tidigare liknats vid Alexander Skarsgård av getbonden i Quend. Kvinnan som sålde solglasögon till Fredrik i Paris tyckte han såg ut som Ryan Gosling. Det har han dock hört förr, kändis-look-a-like-Freddan. Jag liknades vid David Schwimmer (Ross i Vänner) en gång för typ tio år sedan.
- Noterat i Paris: Här pratar folk förhållandevis bra engelska. Resor bättre en bara en bit utanför huvudstaden.
- Noterat i Caravellen: Efter tio svettiga nätter på resa är våra sängkläder på väg att krypa iväg på eget bevåg. De ska säljas till högstbjudande vid hemkomst. Håll utkik efter auktion på Tradera under parollen ”Lemlästat husgeråd”.
Har man ingen strand så fixar man en. Så funkar det i Paris längs Siene.
Pojken med betongsulorna.
Ett sent kvällsfotbad i Vernon innan avresa till Paris.
