Kvarteret Kokboken

I ett land inte sð lðngt bort, dær dagsljuset varar ungefær lika lðnge som en an förlængd version av sagan om ringen.
Dær bokstæver som å och ä mðste klistras in, dær ett sexpack öl förpackas med den klassiska plasten som svenska fiskar fastnar i. Dær coca-cola fortfarande sæljs i 50 centiliters burkar och dær vulkaner fuckar upp flygtrafiken.

Just dær kan man æta val.

Dð vi besköker landet offseason, fðr vi nöja oss med fryst valbiff, rökt val och gravad val.

I min menings, om vi rankar smaken efter vilken val som knullade mest i munnen sð kommer den gravade valen först straxt innan den stekta frysta. Den rökta missade och træffade snarare næsan, den læmnade en trðkig eftersmak som pðminnde om en annan islændsk specialitet. Det vill sæja rutten haj som kortfattat smakar amoniak.

Fryst stekt val pðminner om en nðgot tyngre biff och att beskriva smaken ær inget jag tænker sætta ord pð, det bör helt enkelt upplevas. Det samma gæller den gravade, öppna valtullarna!

Och som svar pð gðrdagens teaser, vad hænder 10 minuter senare?
(Nu visar Ævar hur man ställe om tagentbordet till Svenska)

Gaui, mannen till vänster råkar på grund av bristfälligt sikte träffa Ævar i munnen med en skvätt kiss.

Så här tror jag att det gick till;

Gaui: -Om du inte springer upp för backen och rundar den där stenen, kissar jag dig på magen!
Ævar: -Nej!

To be continued, tomorrow the full story will come... Stay tuned.

Det fanns en tid då kollektivet bestod av tio livfulla individer och det kulturmärkta tegelhuset liksom pulserade. Ingen tid bara gick utan att det märktes. Ingen var ensam. Inget fattades.

Nu är samma hus ödsligt i kollektiv mening. Endast undertecknad och Leon sitter i varsitt hörn och letar efter mening och förtröstan. Varför flydde Ray till Kanada? Kommer Johan överleva i Amerika? Hur nyttig var egentligen den där valen som Fredrik och Ævar åt på Island? Vad ingejör Ludde? Har Greger lyckats trolla bort både sig själv och Petra i Florida med hjälp av sin amatörmagi?

Många frågor har likt elakartat ogräs vuxit fram ur den kollektiva tystnaden. Och i den tystnaden frodas ångesten och saknaden hos oss här hemma i tomheten. Kära bröder, skänk oss ett livstecken ber vi smått desperat!

// Leon och David.


Jag är splittrad! Vad händer med mina bröder i fjärran?

Fredrik och David julreflekterar.

Likt en stor skiljsmässofamilj har vi nu avverkat julafton. En son, Greger, firade på sitt håll i Florida, den andra, Ævar, på Island, den tredje, Ludde, på Kungsholmen, den fjärde och femte, vi, i Malmköping medan den sjätte, Leon, höll fanan högt och stannade i Abris.

För Fredrik började julafton redan dagen före. Fredrik har ju 50% sisublod så det blev öl, bastubad, snörullning och knivslagsmål framåt småtimmarna. Dagen efter fortsatte firandet i barndomshemmet i Malmköping med den ömma fadern som bjöd på julmat utan potatis.
Jag själv slog på stort och tillbringade både dagen före och julafton i Malmköping. Dag ett med mor, dag två med bror. Men framåt kvällningen efter Kalle och allt det där blev längtan hem för stor så vi gjorde Leon sällskap i kollektivet. Vilket även herr G gjorde.

Julaftonskvällen innebar taxfree-öl, kycklingburgare, Robinsson-klipp från 1997 och introt till finalen av Sikta mot stjärnorna från året innan.

Frågor kring jul:

- Fredrik förlorade i TP mot sin bror Andreas. Det var ett TP från 1980, innan någon av bröderna var födda. Tungan på vågen var Andreas oväntade schlagerkunskaper. Kan ett nytt TP till pappa Anders vara 2011-års julklapp?

- Jag var snubblande nära hjärtinfarkt efter snöbollskrig och pulkarace med brorsdöttrarna. Borde jag börja träna nu?

- Vad är grejen med Janssons frestelse? Varför förstöra en så god potatisgratäng med ansjovis?

- Vem är Jansson och vad är det som är så frestande?

- Fredrik fick en begagnad micro av sin mor. Nu har vi två begagnade. Kan vi byta de mot en ny?

- Jag var återigen den enda som tittade på Kalles jul. Vad är det för fel på barnen av idag?

- Varför ger man julklappar till någon som är ett och ett halvt år och inte fattar grejen?

I går fick Fredrik och David besök i kollektivet av en god vän. En vän som vill vara anonym. Han har varit ute och rest i maffiga länder. Bland annat kände han in lyxtoaletter i Hong Kong, blev vän med en romälskande kommunist i Tokyo, blev utslängd från ett zoo i San Fransico och småsnackade med Owen Wilson i toalettkön på ett museum i New York. 

– You DON'T wanna go in there, sa vår vän till Owen som var på väg in på en besudlad toalett. 

– I  appreciate it, svarade Owen och drog på smilbanden.

Den anonyme vännen är inte bara trevlig och väluppfostrad. Han är även givmild. I staterna köpte han julklappar till både Fredrik, Greger och David. Under smått hysteriska former öppnade Fredrik och David sina klappar. Redan så där dan före dan före dan.  



Fredrik fick en byggsats till en pinhåls kamera och David fick en inspirationsbox. De blev glada. Vännen fick kycklingsoppa som tack. Det var god stämning. När vännen sedan lämnade kollektivet låg det en klapp kvar. En hård klapp till en mjuk kille på äventyr.


Tack tomten! Och vilket läbbigt fint skägg du har!


Åhh! Det var ju det här vi ville ha från fööörsta bööörjan!


Vad får Greger av tomten?

Ingen nämnd och ingen glömd brukar det ju så fint heta. Det stämmer också helt och fullt in på vårt tidigare inlägg där vi tillägnar den här bloggen alla tidigare boende i och nuvarande dyrkare av kollektiv.

Med det sagt vill vi ändå göra en pudel. För även om vi inte glömde så borde vi dock ha nämnt kollektivets, så här långt, mest bestående kvinnliga inslag.

Hon varken skred in eller ut obemärkt och framförallt gav hon kollektivet en oförglömlig krydda under sin vistelse. Den pudeln tillägnas är så klart Pejtra. Denna färgstarka åländska har så klart för evigt skrivit in sig i kollektivets historia.

I och med detta hoppas kollektivet att det har sonat sina synder och levererar samtidigt en stående inbjudan till Pejtra att komma och röka fredspipa i kvarteret Kokboken.



Nog minns vi Petra allt. Med råge.

Häromdagen åkte Ævar hem till Island för att fira jul med familjur och äta rutten haj och allt det där som hör julen till. Greger vill inte vara sämre. I morgon pyser han till Miami med sin hjärtevän Petra. Glassigt.

– Vi skrev upp alla soliga resmål och till slut vägde det mellan Dubai och Miami. Men jag var inte sugen på att glida omkring i burka eller gifta mig för att få sova i samma rum som Greger, säger Petra.

Det strävsamma paret ska inta Key West men något hotellrum har de ännu inte bokat. Kanske kommer de bo hos Gregers två vänner som bor i trakten.

– De är två sjukt sköna bögar, säger Greger.
På Gregers to-do-list finns att hyra en cab och glida omkring i utan problem. Petra vill cykla och dricka en paraplydrink. I övrigt är resan befriande planlös och hur paret ska fira julafton står skrivet i stjärnorna. Vilket passar bra då ingen av dem har speciellt mycket till övers för julen.
– Jag har mest firat jul mitt ute i skogen med min bror om mina föräldrar, säger Petra bittert medan Greger drar av en påhittad julsång som tecken på sin nonchalans inför Jesu födelse.

Så här dagen innan avfärd bjöd Greger på korvgryta med spenat och ris. Petra, Fredrik, David. Ludde och ingen mindre än ägarinnan själv, tillika Luddes ömma moder, Susanne lät sig väl smaka. Därefter korkades en finfin Whiskey upp. Lite av en färdknäpp.

 

Nog för att både Greger och Petra är världsvana och inte drabbas av resfeber i första taget, men vi i kollektivet känner ändå ett ansvar. Vi måste se till att de unga tu är så bra förberedda som möjligt när de beger sig över Atlanten. Därför drillade vi dem med ett Florida-test för att känna in hur bra koll de egentligen har.

 

Greger och Petras Florida-test:

1. Vilken är den största staden i Florida?

Svar: Efter en stunds dividerande bestämmer sig duon för att gissa på Orlando.
Rätt svar: Jacksonville. 



2. Vad heter de två rollfigurerna i den klassiska tv-serien Miami Vice? Ledråd: En har samma efternamn som en spel man ägnar sig åt på sommaren.

Svar: Är Miami Vice en serie undrar Greger medan Petra gräver i minnet. Ingen slant trillar ner så Greger drar till med gissningen Kubb och Mike.
Rätt svar: Sony Crockett och Ricardo "Rico" Tubbs

3. Vilken språk förutom engelska är väldigt dominant i Miami?

Svar: Greger svarar blixtsnabbt spanska och får medhåll av sin medtävlande.

Rätt svar: Spanska.

4. En av rollfigurerna i Miami Vice har en alligator som husdjur. Den har samma namn som en död manlig sångare, vem?

Svar: Efter att ha konstaterat att Bruce Springsteen inte är död väljer Greger mellan Bob Marley och Elvis. Valet faller till slut på Elvis och Petra nickar.
Rätt svar: Elvis. 



5. Vad har Florida för smeknamn?

Svar: Jag tror att det har något med sol att göra, säger Greger och klämmer ur sig Sun State! 

Rätt svar: Sunshine State. Greger var nära nog!

6. Tom Petty är född i Florida. Han har ett band som heter The heartbreakers. Vem i kollektivet hade som ung ett kassettband med Tom Petty and the heartbreakers - Into the great wide open?

Svar: Det måste vara någon gammal funderar Greger och gissar på Leon.
Svar: David, and he is proud of it!

7. Miami Heat är favorittippat i årets upplaga av NBA, nordamerikas basketliga. Vem i kollektivet borde ni ha med er till Miami om ni ska lira lite basket?

Svar: Ævar! Greger är stensäker. 

Rätt svar: Ævar, han har basket-skills. 



8. Om man ska glida i Floridas naturreservat Everglades gör man det helst med en sån här farkost?

Svar: En hydrokopter! Greger är återigen säker på sin sak. Petra nickar. 

Rätt svar: Air boat eller hydrokopter på svenska. 



9. Vad gör ni förmodligen när Karl-Bertils jul sänds på svt i Sverige:
A. Skedar i hotellsängen. B. Äter brunch. C. Byter julklappar på ett flådigt hak i kvällsbrisen.

Svar: Brunchar, säger Petra säkert och får snart medhåll av Greger.
Rätt svar: Äter brunch eftersom Karl-Bertils jul sänds 19.00 i Sverige, då är klockan 13.00 i Florida. 



10. På tal om Key West, i filmen Wild Wild West spelas huvudrollen av en kille som även sjungit om Miami. Vem månne?

Svar: Will Smith säger duon i kör. 

Rätt svar: Will Smith.

Totalt 7 av 10.

Slutsats: Greger och Petra är flygfärdiga. Vi kan släppa i väg dem i lugn och ro. Även om kollektivet blir än mer tomt resterande del av året.

Se ya on the other side!

 

Ludde och Aevar toksynkar nästan på Terminal 5.


11:00 Lämnar en bitter islänning vid avgående


11:05 Hämtar en glassig ingenjör som spenderat två veckor instängd i ett exotiskt maskinrum.

Kära blogg...

Efter 6,5h i bil på snöiga vägar, ankommer jag hem efter en vistelse hos våra vänner i Lund. Henrik, Emma och Erik mår bra. Erik pluggar mycket med studierna, samtidigt som han träffar alla sina brudar. Emma är hemma från värdinnejobbet och tar hand om Oden och Embla.

Henrik jobbar på sitt hus och har haft en del komplikationer, så jag fick rycka in för att hjälpa till. Vi byggde världens bästa sprutmålarmaskin, efter två dagars byggande var den äntligen klar. Tar typ 10 min att måla ett helt rum, inklusive tak. Jag var nere för några veckor sedan när han började med huset, då såg det förjävligt ut.

Jag postar lite före och efter bilder på Henriks hus.




kosmos

the view from the plane window.

But like you kollektiv guys know I (Ævar) am off to my home country for a couple of weeks, to get a break from the snow and cold. Yes ok I see in the picture we also have snow... but that snow is in the mountains, not near me!! I swear!!

I talk a lot about the wind that is here in Iceland, but somehow I forgot about it and as i stepped out the doors of the airport all my duty free receipts blew up from the bags I had and now they are probably somewhere on the other side of the country... or maybe you guys will find them tomorrow on your street, who knows.

At this hour, after eating cold smoked lamb and potatos with my family, I'm gonna call it a night. But I just wanted to post this to let you know I am alive. So yes...

Nej, just jul är inte kollektivets starkaste sida. Julpyntet lyser befriande nog med sin frånvaro och ingen känner den där tvingande känslan att dra igång någon otäck julsång. Men när tomten, i kvinnlig åländsk fager skrud, oannonserat tittade förbi och lämnade två klappar efter sig hemma hos Fredrik och David så var det läge att bjuda till. Lite lagom så där. Lite levande ljus och en internetbrasa fick räcka. Julmysigt nog.


Vad kan det månne vara i de mjuka klapparna? Stalltipset lyder: Kallsonger.

Ludde ingenjörar i Karibien och Greger mångsysslar i Lund. Men kollektivets övriga beståndsdelar samlades i går hos Ævar och Ray för att spisa koreansk mat och berusa oss en sista kväll innan den sistnämnda och hans fästmö Ari pyser till Toronto i morgon.

God mat, god stämning och ett värdigt avsked blev resultatet av kvällen. Men nog kommer vi sakna Rays fagra anlete.


När man säger Make love to the camera, vet man aldrig vad man får.

Om du vill vara dig själv för en stund. Det är precis så vi vill se vårt kollektiv. En frizon när livet kryper lite för nära inpå. En varm famn för allt löst folk på drift.

Många har de varit som bidragit med sin närvaro för att göra Abriskollektivet till den smältdegel som den är idag. Denna blogg vill vi tillägna alla dessa själar. Abriskollektivister i exil. Till denna blogg kan de fly när längtan blir för stor eller energin sinar.

I första hand tänker vi på den nyligen utflugna Johan Haraldsson samt den snart utflugna Raymond Monner. Den ena bondpojk på äventyr i staterna, den andra ett lönnlöv som vänder hem. Två fullfjädrade familjemedlemmar ur Abriskollektivet som fattas oss redan.

Dessutom tillägnar vi bloggen de tidigare kollektivmedlemmar och tre vise männen Calle, Krille och Marcello. Och självklart alla de som blivit bitna av Abris-flugan.

Jag tror ni hajar. Ni skriver vad vi pysslar med och ni läser om ni inte har något bättre för er. Ett klassiskt bloggupplägg.

På återhörande.


På söndag lämnar vår egen CEO kollektivet och återvänder till Toronto.


I skrivande stund kuskar den yngste av kollektivets medlemmar runt i USA.