Kvarteret Kokboken

I ett land inte sð lðngt bort, dær dagsljuset varar ungefær lika lðnge som en an förlængd version av sagan om ringen.
Dær bokstæver som å och ä mðste klistras in, dær ett sexpack öl förpackas med den klassiska plasten som svenska fiskar fastnar i. Dær coca-cola fortfarande sæljs i 50 centiliters burkar och dær vulkaner fuckar upp flygtrafiken.

Just dær kan man æta val.

Dð vi besköker landet offseason, fðr vi nöja oss med fryst valbiff, rökt val och gravad val.

I min menings, om vi rankar smaken efter vilken val som knullade mest i munnen sð kommer den gravade valen först straxt innan den stekta frysta. Den rökta missade och træffade snarare næsan, den læmnade en trðkig eftersmak som pðminnde om en annan islændsk specialitet. Det vill sæja rutten haj som kortfattat smakar amoniak.

Fryst stekt val pðminner om en nðgot tyngre biff och att beskriva smaken ær inget jag tænker sætta ord pð, det bör helt enkelt upplevas. Det samma gæller den gravade, öppna valtullarna!

Och som svar pð gðrdagens teaser, vad hænder 10 minuter senare?
(Nu visar Ævar hur man ställe om tagentbordet till Svenska)

Gaui, mannen till vänster råkar på grund av bristfälligt sikte träffa Ævar i munnen med en skvätt kiss.

Så här tror jag att det gick till;

Gaui: -Om du inte springer upp för backen och rundar den där stenen, kissar jag dig på magen!
Ævar: -Nej!