Johan och sjöelefanten
Kära dagbok, nu ligger fyra flinka gossar i de två queen size sängar som de nyligen stigit upp från och ätit en angenäm kontinental frukost. Gosse nummer fem, Greger, får just nu sin våffla gräddad i matsalen. Vi befinner oss några mil norr om Santa Barbara i ett samhälle vi inte har en aning om vad det heter. Vi har nu varit i det förlovade landet i två dagar och har hunnit med en hel del roligheter. Vi tar det från början.
Måndag den 12/12:
Fredrik, Perra, Johan och David rullar från kollektivet klockan fyra på morgonen. Joppe, en annan av kollektivets medlemmar, satt bakom ratten. Flygturen till Paris gick sedan som en dans innehållande en halvtaskig frukost. I Paris blev det raska steg till det anslutande flyget och en smula puls hann herrskapet få innan vi kom fram 30 minuter innan avfärd.
Långresan till San Francisco rullade på utan större problem. Johan hade dock en smackade granne, en trasig hörlur och en glappande skärm. Perra tittade på Cowboys and aliens och spelade Space Invaders, Fredrik brottades med en trasig stol och David kämpade emot inre gaser.
Väl framme kom alla in i landet enklare än väntat. Ingen utfrågning om Fredriks besök i Iran, ingen reprimand för Johans fortkörning under sitt tidigare besök i USA. Vi hämtade ut vår bil som snarare känns som en buss. En Cheva Suburban med plats för åtta brådmogna män. Därefter checkade vi in på vårt hostel nära flygplatsen efter någon timmes irrande. Vi fick hjälp att hitta vägen av ett trailer trash med taskiga tänder och skabbiga naglar. Trevlig kis.
San Francisco utforskades sedan några timmar. En udda stad med mer backar än södermalm har popsnören. Dagen avslutades med en lunch på ett Italienskt hak innan vi vände åter till vårt hostel. Väl där däckade vi klockan nio men vaknade vid ett tiden på natten då Greger anlände efter en 40-timmars resa från Brasilien.
Tisdag den 13/12:
Med jetlag kvar i kroppen hoppade vi upp klockan 04.30, åt frukost två timmar senare innan vi pyste iväg med Highway One i sikte. Vi hade hört mycket bra om vyerna längs den vägen, men det vi fick uppleva slog allt vi hade kunnat föreställa oss med hästlängder. Vi färdades genom hisnande natur och storslagna vyer över Stilla havet medan solen gassade. Lagom när solen gick ner lämnade vi kusten och letade upp det hotell vi nu sitter på.
Innan dess hann vi göra flertalet stopp längs Highway one. Vi klättrade på klippor tills vi stod öga mot öga med piskade Stilla havet-vågor, bajsade i det fria med en svårslagen utsikt och spanade in sjöelefanter och kelade med ekkorrar. Den sista avstickaren gjordes när vi fick span på ett antal kitare. På stranden där killarna gav sig ut för att kita låg även ett par rejäla sjöelefanter. De vi sett innan låg på andra sidan staket. Men dessa kunde vi närma oss utan problem, vilket vi naturligtvis gjorde. Johan blev sjöelefanttämjaren nummer ett. Han poserade och dansade med djuret och avslutade med ett graciöst hopp över den något uppretade sjöelefanten.
På det hotell vi nu bor på har de en överjävligt varm bubbelpool och en lagom varm bassäng. Vi har, föga oväntat, invigt båda två.
I övrigt kan vi konstatera att amerikanare är riktigt usla på att äta frukost. De greppar en bagel och en kopp kaffe och lämnar frukosten medan vi slevar i oss flingor, fruktsallad, muffins och en gräddad våffla. Frukosten är inte den mest sunda, men det hade vi heller inte förväntat oss. Vi har även hunnit trycka i oss en "djucy" burger på ett charmigt hak en timme från all annan bebyggelse med utsikt över Stilla Havet.
På agendan:
Snart rullar vi söderut mot Santa Barbara. Där ska vi, som detr heter, softa en smula innan vi drar vidare mot Los Angeles. Det kan mycket väl bli en dos Hollywood och Santa Monica Beach innan vi tar oss till dagens mål: San Diego. Där väntar den förlorade sonen Paul!
Greger är by the way sjuk. Feber och förkylning. Ge honom en stärkande tanke och ge oss gärna tips på huskurer. Vi har prövat med Beef Jerkey, turkisk peppar och snus. Inget har funkat.
Nu ska vi ta oss ett dopp i poolen innan vi pyser vidare. På återhörande!
Den unge och havet. Perra hade svårt att slita sig från vågorna.
Johan, Fredrik och David på äventyr.
Fem glada gossar vid Highway One.
Längs Highway One bor det ett gäng väldigt oblyga ekkorrar.
Det ser ut som en fångst, men vi kan försökra er om att den bara vilade.
Johan blev så god vän med sjöelefanten att de började posa tillsammans.
Även Perra fick till en bra pose.
Och det hela avslutades med ett hopp.
Johan, David och Fredrik har det angenämnt bak i bilen.
Måndag den 12/12:
Fredrik, Perra, Johan och David rullar från kollektivet klockan fyra på morgonen. Joppe, en annan av kollektivets medlemmar, satt bakom ratten. Flygturen till Paris gick sedan som en dans innehållande en halvtaskig frukost. I Paris blev det raska steg till det anslutande flyget och en smula puls hann herrskapet få innan vi kom fram 30 minuter innan avfärd.
Långresan till San Francisco rullade på utan större problem. Johan hade dock en smackade granne, en trasig hörlur och en glappande skärm. Perra tittade på Cowboys and aliens och spelade Space Invaders, Fredrik brottades med en trasig stol och David kämpade emot inre gaser.
Väl framme kom alla in i landet enklare än väntat. Ingen utfrågning om Fredriks besök i Iran, ingen reprimand för Johans fortkörning under sitt tidigare besök i USA. Vi hämtade ut vår bil som snarare känns som en buss. En Cheva Suburban med plats för åtta brådmogna män. Därefter checkade vi in på vårt hostel nära flygplatsen efter någon timmes irrande. Vi fick hjälp att hitta vägen av ett trailer trash med taskiga tänder och skabbiga naglar. Trevlig kis.
San Francisco utforskades sedan några timmar. En udda stad med mer backar än södermalm har popsnören. Dagen avslutades med en lunch på ett Italienskt hak innan vi vände åter till vårt hostel. Väl där däckade vi klockan nio men vaknade vid ett tiden på natten då Greger anlände efter en 40-timmars resa från Brasilien.
Tisdag den 13/12:
Med jetlag kvar i kroppen hoppade vi upp klockan 04.30, åt frukost två timmar senare innan vi pyste iväg med Highway One i sikte. Vi hade hört mycket bra om vyerna längs den vägen, men det vi fick uppleva slog allt vi hade kunnat föreställa oss med hästlängder. Vi färdades genom hisnande natur och storslagna vyer över Stilla havet medan solen gassade. Lagom när solen gick ner lämnade vi kusten och letade upp det hotell vi nu sitter på.
Innan dess hann vi göra flertalet stopp längs Highway one. Vi klättrade på klippor tills vi stod öga mot öga med piskade Stilla havet-vågor, bajsade i det fria med en svårslagen utsikt och spanade in sjöelefanter och kelade med ekkorrar. Den sista avstickaren gjordes när vi fick span på ett antal kitare. På stranden där killarna gav sig ut för att kita låg även ett par rejäla sjöelefanter. De vi sett innan låg på andra sidan staket. Men dessa kunde vi närma oss utan problem, vilket vi naturligtvis gjorde. Johan blev sjöelefanttämjaren nummer ett. Han poserade och dansade med djuret och avslutade med ett graciöst hopp över den något uppretade sjöelefanten.
På det hotell vi nu bor på har de en överjävligt varm bubbelpool och en lagom varm bassäng. Vi har, föga oväntat, invigt båda två.
I övrigt kan vi konstatera att amerikanare är riktigt usla på att äta frukost. De greppar en bagel och en kopp kaffe och lämnar frukosten medan vi slevar i oss flingor, fruktsallad, muffins och en gräddad våffla. Frukosten är inte den mest sunda, men det hade vi heller inte förväntat oss. Vi har även hunnit trycka i oss en "djucy" burger på ett charmigt hak en timme från all annan bebyggelse med utsikt över Stilla Havet.
På agendan:
Snart rullar vi söderut mot Santa Barbara. Där ska vi, som detr heter, softa en smula innan vi drar vidare mot Los Angeles. Det kan mycket väl bli en dos Hollywood och Santa Monica Beach innan vi tar oss till dagens mål: San Diego. Där väntar den förlorade sonen Paul!
Greger är by the way sjuk. Feber och förkylning. Ge honom en stärkande tanke och ge oss gärna tips på huskurer. Vi har prövat med Beef Jerkey, turkisk peppar och snus. Inget har funkat.
Nu ska vi ta oss ett dopp i poolen innan vi pyser vidare. På återhörande!
Den unge och havet. Perra hade svårt att slita sig från vågorna.
Johan, Fredrik och David på äventyr.
Fem glada gossar vid Highway One.
Längs Highway One bor det ett gäng väldigt oblyga ekkorrar.
Det ser ut som en fångst, men vi kan försökra er om att den bara vilade.
Johan blev så god vän med sjöelefanten att de började posa tillsammans.
Även Perra fick till en bra pose.
Och det hela avslutades med ett hopp.
Johan, David och Fredrik har det angenämnt bak i bilen.
Kommentarer
Postat av: Petra Brohäll
FINA NI ÄR!
Trackback
